Miku. Min tvillig-själ. För ett år sedan var vi exakt likadanna, vi blev kallade tvillingar, kika på samma sorts karlar, tyckte om samma mater. Men nu, ett år äldre har vi två ändrats, på ett positivt sätt. Vi står på egna ben men hon är ändå extremt viktig. Hon känner mig bäst, hon skäms inte för mig (för de mesta) och jag vet, att skulle jag ringa till henne klockan tre på natten skulle hon svara. Ingen kan förstå vår humör, våra skämt, våra danser. Tyvärr. Våra ridturer kan ingen annan förstå förutan vi. Har varit med om mycket med henne, men väntar på att få vara med om ännu mer ;) Je'taime. (eller hur man skriver det ;))
P.S Tror jag är i Stockholm nu och shoppar upp mina (mammas) pengar. Hoppas ni har det ljuvligt i Finland! Och heja på Finland i både eurovisionen och ishokenyn åt mig!
Je t'aime aussi. De e faktist sant :)
SvaraRadera