En 17-årings angst.

 Jag satt med mamma och prata igår, efter min stora besvikelse över Bryssel. Jag kom fram till vad mitt problem är. Jag vill bli vuxen. Jag vill flytta hemifrån, ta hand om min ekonomi. Få skrapa ihop varenda en euro för att överleva och äta makaroner (ush .. ) under mina studieår. Jag vill ha en familj, jag vill se världen. Jag vill behålla mina kompisar, men också träffa en massa nya människor. Inte för att mitt liv är dåligt nu, nej långt ifrån. Men, dom som undrar varför året som 17 åring är tråkigt, ni vet vad väntar er. Tackar gud att dagarna går snabbt, men nio månader är en lååång tid ännu.
 Skepp-o-hoj. Mina ben värker efter igår (hyvä juttu), har just kommit in från en kamp med Vili, nu väntar en massa TV- tittande(!) och maaaaat.

I'm proud.

P.S. Jenny fick just reda på att jag tvingar med henne på interrail sommaren 2012.
Fast hon säger nej så drar jag henne med. Men, alla är välkomna ;) För, det här
är förhoppningsvis inte bara något av mina vanliga drömmar. Jag vill.